Månadens Profil / Nyaga (Mar 2024)

Vill först tacka arrangörerna i Sala för en mycket väl genomförd turnering. Imponerande att få allt att klaffa trots att det var den största svenska turneringen någonsin (Eurobowl 2016 borträknad).

Det var upplagt för ett rafflande avslut på turneringen efter att vårt lag ”Fellowship of the Fling” tog en strategisk oavgjord tidigt i turneringen mot grabbarna från Umeå och på så sätt kunde vi smyga oss upp till förstabordet lagom till sista rundan. Där väntade de obesegrade finnarna som tog hem guldet förra året. Värt att nämna är att vi faktiskt slog deras lag förra året, men det räckte”bara” till en bronsplats i lagtävlingen. Båda lagen hade med andra ord revansch att utkräva!

Förutsättningarna inför finalen var att om finnarna vann eller spelade oavgjort i vår match så skulle de stå som segrare för andra året i rad. Vi var alltså tvungna att vinna för att vinna (inte helt ovanligt)!

Jag spelade Skaven (paus för bu-rop) mot Tonalt med sina Foul-Amazoner (13 spelare, dirty player och bribe). Jag har bara spelat ett fåtal matcher mot de nya amazonerna med sina konstiga skills och förmågor (Defensive! Hit n Run! Jump up! Styrka 4!), och att dessutom ställas mot en mycket bra motståndare med DP+bribe gjorde att jag kände mig osäker på vilken matchstrategi som var den rätta. Det visar sig omgående att jag väljer fel. Motståndaren vinner slantsinglingen och väljer att försvara. Jag ställer Rat-ogren Socrates på linjen som blockar och fastnar en ruta in på offensiv planhalva. Tackar säger Tonalt och sätter in alla resurser för att blocka ned Socrates och spenderar sedan fem turns med att dirty player-stampa på den stackars Råttjättefilosofen vars inre organ till slut ger upp och han släpas mot cas-boxen till publikens jubel.

Resten av halvleken var avvaktande där jag ständigt var ett halvt steg efter och var tvungen att avsluta turnsen med att försöka dodga en eller flera linerats. I turn 6 var jag fortfarande tillbakapressad långt nere på min egen planhalva, och när min Thrower blev allvarligt skadad kände jag mig nödgad att kalla på Apotekaren. Han såg lika förvånad ut som jag när den okonventionella akupunkturen fungerar och Throwern hamnar i avbytarbåset. Runda 7 är jag tvungen att kavla upp ärmarna och rulla tärningar med alla Gutters och dodga igenom motståndares screen. Ingen 1/9 på flera försök och jag är igenom! När Tonalt nästa runda snakear ett tidigt slag för att stoppa mig är det bara att rusa i mål, 1-0 i runda 8!

Jag ställer upp mig för motståndarens OTT-försök med en backline vilket kanske var lite slappt men jag trodde inte att movement 7 skulle räcka och jag ville skydda mina sköra stackars gnagare till andra halvlek. Kick-off blir Officious Ref, och domaren pekar med ett vansinnigt leende på läpparna på min oskyldiga Sidestep-Gutter och skickar honom av planen! Den manövern lämnar ett gapande hål i min screen och Tonalt lyckas med ett brilliant positionerande (och lite tärningar) få bollen till en blitzer inom räckhåll av endzone. Det krävs bara två rushar – men motståndaren väljer ostrategiskt att rulla en dubbeletta direkt till publikens förtjusning.

I lagmatchen står det klart att Grumplekins inte har sin bästa dag på kontoret och kommer att förlora sin match, vilket innebär att både jag och Ionas är piskade att vinna för att kamma hem guldet! I andra halvlek misslyckas Amazonerna att plocka upp bollen på första försöket och väljer att inte rerolla. Det var troligen ett misstag eftersom jag med ett par rushar kommer igenom och lyckas basa båda amazonerna i backfield, med resten av Lustriagänget fast uppe vid mittlinjen. Bollen plockas upp i turn 9 av motståndaren men med tärningarna på min sida lyckas jag strippa bollen, plocka upp den och springa in 2-0!

Jag känner mig i det här läget ganska säker på vinst för egen del, men Ionas match står och väger och blir troligen avgörande. Tonalt går all in på en två-turns touchdown i turn 11, lyckas få fram både bollen och ett helt gäng amazoner i scoring range och jag lyckas inte stoppa touchdownen. Nu börjar jag bli rejält nervös och spelar följande turns ganska dåligt – jag hamnar i limbo mellan att hota att göra ytterligare ett mål och att dra mig tillbaka och skydda ledningen. Detta utnyttjas skoningslöst och med hjälp av bra spel och en hel del tärningar lyckas Tonalt både få loss bollen och plocka upp densamma. I turn 15 lyckas jag strippa bollhållaren och en wrestleguttar kastar sig heroiskt in och skopar upp bollen. Det hjälper tyvärr inte då motståndaren har tärningarna med sig i turn 16 och lyckas scora och utjämna till 2-2.

Ridå.

Har jag lyckats sumpa guldchansen och svikit laget totalt? Hur kunde jag tappa en 2-0 ledning i detta läge? Blir det nu en dyster hemfärd med råttsvansen mellan benen genom det Västmanländska mörket? Tankarna snurrar.

Jag hör att Ionas har vunnit sin match och inser att jag faktiskt har ett one-turn-försök kvar. Det hade jag nästan missat mitt i all kalabalik. Med både Rogern och Sidestep-guttern utanför planen är chanserna inte de bästa, men jag har i alla fall fullt lag och Throwern är på planen. Motståndaren ställer sig korrekt i kolumner men placerar LOS-spelarna ihop vilket är ett litet misstag då jag kan få en ”gratisputt” på den framtida bollhållaren. Puttarna lyckas, Throwern plockar upp bollen med sure hands, lyckas med en rush och en 3+ pass till den omarkerade guttern som fångar bollen. Pulsen dånar i öronen. 3+, 3+, 2+ med inbyggd dodge och en team reroll, och sedan två rushar för att avgöra turneringen.

Tärningarna lyckas en efter en, och när jag ska rulla den sista rushen in i endzone tycker jag mig höra ledmotivet från Rocky I någonstans i fjärran. Tärningen landar i tärningstornet – inte en etta! Vi vann! Jag gissar att det inte är så många läsare kvar efter detta ordrika matchreferat, men jag vill passa på att lyfta min motståndare som sett över hela matchen spelade bättre än vad jag gjorde, men jag hade tärningarna på min sida (det kan man väl få ha någon gång?).

Det var verkligen en laginsats som gjorde att vi lyckades knipa guldet och det gamla slitna uttrycket ”delad skalle är dubbel skalle” (visst är det så man säger?) kan inte vara mer passande i sammanhanget. Det var helt enkelt grymt kul att spela och vinna som lag tillsammans med Grumplekins och Ionas.

Det är skillnad på flera plan. Dels i förberedelserna där man helhjärtat vill bidra till ens lagkamrater ställer upp med bästa möjliga roster. I en individuell turnering skulle jag inte ha något emot om Grumplekins eller Ionas väljer Shadowing som skill, jag kanske till och med skulle uppmuntra det! Inför SM har vi också spelat flera träningsmatcher mot varandra för att testa olika raser och byggen, och diskutera igenom styrkor och svagheter. Det är sånt som också bygger laganda tror jag.

Under själva turneringen måste man vara beredd på att stå tillbaka för lagets bästa. Räcker en oavgjord för lagvinst så rullar man inte 2-tärningsblock för att vinna om det innebär en risk att förlora, även om det med en reroll bara är 1/1296 att det går åt skogen.

Jag tror också att det är bra att ha en lagstrategi när man startar matchen, vem tror vi behöver vinna, vem kan inrikta sig på oavgjort o.s.v.. Den strategin behöver troligtvis ändras bara efter några turns, men att hålla kommunikationen uppe i laget är viktigt (guldstjärna till Grumplekins som höll den fanan högst i vårt lag). Avslutningsvis tror jag också att kemin i laget bidrar. Man anstränger sig det där lilla extra om man spelar med personer man känner och tycker om – och skulle det gå åt skogen så är det också lättare att hantera i ett sånt sammanhang.

1. Du kan inte få motståndaren dit du vill (casboxen?) genom att basa och basha vare sig i anfall eller försvar.
1. I försvar behöver du istället positionera dig så att motståndaren väljer att flytta sig som du vill. Genom att på olika sätt screena och erbjuda rätt ”blitztarget” kan du försöka få motståndaren att hamna i trubbel längs en sidlinje, bli tvungen att springa in tidigt med bollen i endzone, eller får sitt lag splittat i två delar (ofta värt en reroll om man får chansen). Lättare sagt än gjort förstås!
2. Antagligen är du snabbare än din motståndare. Använd det i ditt anfall genom att ofta byta sida så att motståndarlaget till slut inte hänger med längre. Du ska dock inte flytta hela laget till en sidan och riskera att bli inboxad. Screena med ett par spelare så att du nästa turn kan byta sida igen och röra dig framåt.
2. Att veta när man ska ta chansen och rulla lite tärningar för att komma åt bollen eller få ett starkt positionellt övertag på brädet är något av en konst. Bestäm innan om du kommer att spendera rerolls eller inte, och se till att du har spelare kvar som kan plocka upp bollen om du lyckas få loss den.
3. Om du spelar AV 8+ lag är det ofta bättre att stanna på backen (såvida du inte möter foulande amazoner förstås), än att försöka 3+ eller 4+ dodga ut. Försök se till att de liggande spelarna kan bli relevanta igen nästa turn i stället (styr motståndaren åt rätt håll).
4. Försök att undvika att få en eller flera spelare ”sandwichade” med motståndare på båda sidor. Det handlar också om positionering, och är något jag märkt att nyare spelare inte tänker på tillräckligt mycket på när de spelar agilitylag.
5. Basa motståndaren så lite som möjligt och bara om du har ett mycket tydligt syfte.
6. Skydda dina bästa spelare så att de kan avgöra matchen när det verkligen behövs. Det är inte värt att blitza med din Wardancer eller Witch Elf om du riskerar att åka på en snyting tillbaka nästa runda. Motståndaren kommer garanterat att försöka!